Sant'Andrea de Biberatica, Kyrkobyggnad i Rom, Italien

Sant'Andrea de Biberatica var en kyrka som stod vid foten av Quirinalen i Trevi-distriktet och fungerade som nunnekloster. Byggnaden hade en betydande plats i det medeltida stadslandskapet innan den senare revs.

Första gången dokumenterad i Liber Pontificalis under påve Leo III (795–816) som en kyrka med benediktinskt nunnekloster. Nunnorna flyttade 1417 och kyrkan saknas i 1400-talets kataloger. År 1446 överlät Eugenius IV resterna till kardinal Bessarion för att utöka hans bostad, senare införlivad i Palazzo Colonna; de sista spåren revs på 1500-talet.

Enligt en tradition som Mariano Armellini återger skötte benediktinnunnorna i Sant'Andrea de Biberatica lammen vars ull vävdes till de pallier som påvarna lade på patriarker och ärkebiskopar. Namnet Biberatica betecknade under medeltiden området kring Quirinalen vid De tolv apostlarnas basilika, och minst två andra kyrkor, San Lorenzo de Biberatica och San Silvestro in Biberatica, bar samma namn.

Inget av byggnaden finns kvar idag eftersom den revs helt och platsen täcktes av senare strukturer. Besökare som är intresserade av medeltida Rom kan utforska den tidigare platsen i Trevi-distriktet för att förstå stadens historiska geografi.

Gregorovius förknippade namnet med huggormar, läste de viperatica och tänkte sig ormar som hemsökte området eller en antik ormfigur. Armellini och Hülsen avvisade detta: Biberatica, av latinets bibere, "dricka", betecknade under medeltiden Quirinalområdet kring basilikan Santi Apostoli på grund av dess källor. Två andra kyrkor där bar namnet: San Lorenzo de Biberatica och San Silvestro in Biberatica.