Santi Francesco e Giustina, Nyklassicistisk kyrka i Rovigo, Italien.

Santi Francesco e Giustina är en kyrka i Rovigo med en nyklassicistisk fasad uppförd 1853–1896, som en gång pryddes av fem statyer vilka avlägsnades i slutet av 1960-talet. 1800-talets ombyggnad införlivade den ursprungliga gotiska byggnaden i nuvarande tvärskepp. Inne på tredje altaret till vänster finns en Pietà av Tullio Lombardo från 1526.

Den första San Francesco-kyrkan byggdes 1297–1300 i gotisk stil med ett enda skepp och fem absidkapell, knuten till ett franciskanerkonvent som grundats genom Obizzo II d'Estes testamente. År 1413 tillkom ett höger skepp med fem sammanhängande kapell, 1520 klocktornet och 1533 förlängdes mittabsiden. Nedlagd och skändad den 27 september 1797 under Napoleon, återöppnades den 1799 och blev församlingskyrka den 11 april 1806 i stället för Santa Giustina. En ombyggnad som började den 13 maj 1827 införlivade den gamla kyrkan i nuvarande tvärskepp; kyrkan invigdes den 7 maj 1837 och fasaden byggdes mellan 1853 och 1896.

Den dubbla invigningen härrör från 11 april 1806, då kyrkan ersatte den rivna Santa Giustina som församlingssäte och övertog båda titlarna. Dopfunten hade begärts av kyrkoherden redan 1603 men installerades först den 6 juli 1914.

Kyrkan ligger inom det romersk-katolska stiftet Adria-Rovigo och välkomnar besökare under regelbundna gudstjänsttider under veckan. Det är bäst att besöka utanför de huvudsakliga gudstjänsttiderna om du vill utforska interiören i lugn och ro.

Fasaden byggdes mellan 1853 och 1896 på dagens förplats och bar fem statyer, som togs bort i slutet av 1960-talet. Dopfunten installerades först den 6 juli 1914, trots att kyrkoherden hade begärt den hos generalvikarien redan 1603.