San Bartolo in San Gimignano, Romansk kyrka i San Gimignano, Italien

San Bartolo är en tegelkyrka vid Via San Matteo, utanför Porta Cellolese. Det enda skeppet har takstolar och saknar absid; fasaden, uppförd mellan 1195 och 1215, är delad i två gallerier med fem blindbågar vardera. Stenkornischen på sydsidan är det enda som återstår av byggnaden från 1173.

Traditionellt identifieras den som hospitalriddarnas sjukhus San Matteo, byggt 1173 längs Via Francigena utanför Porta Cellolese. Det första dokumentet som nämner den är daterat 21 juni 1196, då biskopen av Volterra lade kyrkorna vid via Cellolese under prosten i San Gimignano. På 1300-talet var San Bartolo och San Biagio redan förenade; 1572 grundades San Bartolo-sällskapet, som gav kyrkan dess namn.

Kyrkan kallas lokalt Santo Bartolo och har sitt namn efter Società di San Bartolo, grundad 1572. År 1576 var den redan förenad med Collegiata, som utsåg dess rektor, medan patronatsrätten 1645 fortfarande tillhörde folket. Inne i kyrkan visas i lunetten över portalbågen rödmålade sexbladiga rosetter omgivna av stiliserade rankor.

Kyrkan ligger vid Via San Matteo, utanför Porta Cellolese i den första stadsmuren, längs Via Francigenas sträckning. Inne i det enda skeppet har golvet en nivåskillnad mellan koret och resten, så se upp för steget. Fasaden vetter mot gatan; sydsidan med två portaler och tre fönster med dubbel språngskoning visar byggnadsskedena tydligast.

Stenkornischen på södra sidan anses vara den enda kvarvarande delen av kyrkan från 1173 och är äldre än tegel fasaden från 1195–1215. Även den vänstra innerväggen visar murverk från en byggnad före 1173.