Santissima Annunziata, Barockkyrka i Turin, Italien

Santissima Annunziata på Via Po är en 1900-talsrekonstruktion i romersk barockstil, förskjuten västerut från sin ursprungliga plats för att öppna Via Sant'Ottavio. Fasaden, som fullbordades 1776 av Francesco Martinez, försågs med portiker under 1800-talet. Inuti finns de ursprungliga konstverken: Bernardo Vittones högaltare och den träprocessionsmaskin som ritades av Beaumont och utfördes av Giuseppe och Stefano Maria Clemente.

Kyrkan uppfördes 1648–1656 efter ritning av Carlo Morello för Confraternita della Santissima Annunziata vid Via Po, axeln i Turins nya stadsutvidgning. År 1693 förstorades den med ett större kor och två sidokapell; fasaden fullbordades först 1776 av Francesco Martinez och portikerna tillkom på 1800-talet. Eftersom den ansågs bristfällig och för liten revs den 1913 och byggdes upp igen av ingenjören Giuseppe Gallo mellan 1919 och 1934, förskjuten västerut för att öppna Via Sant'Ottavio.

Kyrkan har fått sitt namn efter bebådelsen och byggdes för Confraternita della Santissima Annunziata. Inne finns högaltaret av Bernardo Vittone, en processionmaskin i trä ritad av Beaumont och utförd av Giuseppe och Stefano Maria Clemente, samt altaret och balustraden i Addolorata-kapellet av Francesco Martinez, brorson till Simone Martinez.

Kyrkan är i allmänhet tillgänglig för besökare de flesta dagar, även om öppettiderna kan variera beroende på religiösa tjänster. Det är bäst att undvika att gå in under mässan för att respektera dem som tillber.

Dagens kyrka står inte på sin ursprungliga plats: vid återuppbyggnaden 1919–1934 flyttades den västerut för att öppna Via Sant'Ottavio. Beslutet 1913 att riva byggnaden följde på dess dåliga skick och att den var otillräcklig för brödraskapets församling. Utformningen i romersk barock är av ingenjören Giuseppe Gallo.