Madonna del Rosario, Före detta barockkyrka i Siena, Italien.

Madonna del Rosario är ett avkristnat kapell inklämt mellan byggnader mellan via San Marco och via della Diana i contrada Chiocciola. Den sena barockfasaden med konkav plan ritades 1722 och har två överlagrade ordningar av kolonner i pietra serena, doriska nedtill och joniska upptill, sammanbundna av en balustrad i travertin. I den övre ordningen finns en bleknad fresk av Madonnan med barnet från 1725 av Francesco Feliciati.

Contradan Chiocciola lät bygga kapellet 1655–1656, det första i Siena som bekostades av en contrada. En Palio-seger finansierade restaureringen 1722–1725 och den senbarocka fasaden, ritad av Pietro Cremoni och troligen Jacopo Franchini. Källorna går isär om avkristningen: 1820 enligt den italienska artikeln, 1813 enligt den engelska, då den blev ett vapenlager.

Kapellet har fått sitt namn efter Madonna del Rosario och kallas också Chiocciola-kapellet efter den contrada som lät bygga det. Grannskapet bekostade bygget 1655–1656, det första kapellet i Siena som en contrada betalade; på senare år har contradaioli återigen stallat hästen där under Palio-dagarna.

Kapellet ligger mellan Via San Marco och Via della Diana, cirka 200 meter väster om och uppför Porta San Marco, i contrada Chiocciola. Det är avkristnat och inga gudstjänster hålls; konstverken inne och andaktslivet flyttades till det närbelägna oratoriet Santi Pietro e Paolo. Framför byggnaden finns en brunn från tidigt 1500-tal.

De engelska källorna placerar en primitiv fresk av en snigel under den övermålade madonnan med barnet, ett märke för contrada Chiocciola som gav kapellet dess smeknamn. Samma källor daterar den övermålade fresken till 1742, medan den italienska källan anger 1725 och namnger Francesco Feliciati.