San Liborio, Nyklassicistisk kyrkobyggnad i Colorno, Italien

San Liborio är en nyklassicistisk kyrka vid Via Roma i Colorno, bakom hertigpalatset. År 1788 vändes orienteringen: ingången vetter nu mot gatan och absiden mot palatsets forna gård. Inuti omges en treskeppig latinsk korsplan av fyra kapell på varje sida, och utsmyckningen utfördes av hertigliga konstnärer som Domenico Muzzi och Benigno Bossi.

Francesco Farnese lät omkring 1722 uppföra ett första hovkapell, troligen efter ritning av Giuliano Mozzani, invigt åt sankt Liborius eftersom hertigen led av njursten. Det skadades i slaget vid Colorno 1734. Ferdinando di Borbone lät riva det barocka kapellet i början av 1775; grundstenen till den nya nyklassicistiska kyrkan lades den 16 maj 1775 och den 16 oktober 1777 invigdes den av Alessandro Garimberti, biskop av Borgo San Donnino. Ritningen, möjligen av Gaspare Turbini, byggde på Ennemond Alexandre Petitots förslag från 1754.

Kyrkan är fortfarande ett viktigt landmärke för stadens samhälle och visar hur religiösa byggnader formgavs under 1700-talet. Besökare kan se hur de rena proportionerna och den balanserade layouten formar upplevelsen av interiören och förmedlar den tidens arkitektoniska preferenser.

Kyrkan ligger nära hertigpalatset i Colorno i stadskärnan och är lätt att nå. Dess centrala läge gör den bekväm att besöka när man utforskar omgivningarna till fots.

Kapellet är invigt åt sankt Liborius, skyddshelgon för njurstenpatienter, eftersom hertig Francesco Farnese, som lät bygga det omkring 1722, led av den sjukdomen. Det ursprungliga barockoratoriet skadades 1734 under slaget vid Colorno.