Castello di Moccò, Medeltida slott i San Dorligo della Valle, Italien.

Castello di Moccò ligger på en kulle mellan Karstplatån och berget San Michele, med utsikt över Rosandra-dalen och Bagnoli-bebyggelsen nedanför. Från denna upphöjda position kunde fästningen kontrollera tillträdet till båda geografiska områdena och fungerade som en nyckelpunkt för försvar vid denna strategiska gräns.

Slottet nämns första gången 1233 som "castro de Muchou" och hölls av Triestes biskopar, som byggt det för att kontrollera handelsvägen mot Ljubljana. Det återuppfördes 1268 på patriarken av Aquileias bekostnad och växlade mellan Trieste, Venedig och de österrikiska hertigarna; venetianarna sänkte tornen på 1400-talet. I oktober 1511 belägrades det av Triestes trupper under biskop Peter Bonomo, med tvåhundra tjeckiska fotsoldater och tvåhundra kroatiska ryttare, och den venetianska garnisonen gav upp efter tjugo mörsarskott.

Fästningen speglar hur gränsförsvar byggdes och ändrades över tid, med sina ursprungliga torn senare justerade för att matcha de omgivande murarna. Dessa förändringar visar hur strukturen anpassades till olika försvarsbehov i takt med att militära tekniker utvecklades.

Endast kullens nordvästra sida leder upp till toppen, där borgens ingång låg; övriga sluttningar är branta. Ruinen nås till fots från området Breg vid kyrkogården i Sant'Antonio in Bosco ovanför Bagnoli della Rosandra. Få murpartier återstår: leta efter de uthuggna grundspåren i berget och den 9 m långa muren med bågen.

En 9 meter lång mursektion med en välvd öppning är fortfarande synlig och bär spår av modifieringar från första världskriget. Öppningen ändrades under den perioden för att rymma en maskingevärsposition inom fästningens försvarslinje.