Castello di Larciano, Slott i Larciano, Toscana, Italien

Castello di Larciano är en befästning på sluttningarna av Montalbano, 165 meter över havet, i provinsen Pistoia. Dess nuvarande utformning går tillbaka till 1200-talet, då Pistoia förstärkte murarna som var omkring 1 050 meter långa; en del av ringen finns kvar. Av de fyra tornen återstår bara det högsta, 40 meter högt, omgivet av cassero. Innerväggarna har försvunnit och på gården finns en cistern som fortfarande fungerar.

På platsen låg först en etruskisk och sedan en romersk villa innan greve Tegrimo, stamfader till de langobardiska grevarna Guidi, lät bygga ett 40 meter högt vakttorn 927. År 1225 sålde Guido Guerra di Modiglianas fyra söner borgen till Pistoia för 6 000 pisanska lire; Pistoia omgav den med en omkring en kilometer lång mur och portarna Bagno och San Marco. År 1302 belägrades den av florentinska och lucchesiska trupper, och Pistoia betalade 10 000 guldfioriner för att återta den 1310.

Namnet Larciano kommer troligen från latinets "Larcius", vilket återspeglar områdets gamla rötter. Idag avslöjar de tjocka stenmurarna och smala fönstren hur medeltida invånare byggde sina försvar och organiserade det dagliga livet bakom dessa befästningar.

Tornet bestigs via cirka 200 trappsteg, och en del av den omkring 1 050 meter långa murringen är intakt och gångbar. Tre portar öppnar sig ännu mot den enda piazzan, varifrån tre vägar löpte samman på huvudtorget. Det arkeologiska museet är inrett innanför borgens kärna, inte i en källare.

Marzocco, ett sittande lejon som håller Florens liljesköld, står på en kolonn mittemot slottet; huvudet saknas. Lokal tradition tillskriver halshuggningen gamla rivaliteter mellan Larciano och grannbyn Cecina. Slottets cistern på borggården fungerar fortfarande.