Gropparello Castle, Medeltida slott i Gropparello, Italien

Gropparello slott står på en ofiolitklippa ovanför en ravin där Vezzeno-bäcken rinner, i centralorten i Gropparello kommun i provinsen Piacenza. Bland träden reser sig två kvadratiska torn av ljusbeige och grå sten: ett högt kärntorn med platt topp och små välvda fönster högt uppe, och ett andra torn med krenelerad topp. Mellan och nedanför dem lutar sig en lägre svängd mur med en rad välvda öppningar mot sluttningen.

Slottet byggdes omkring 789 på platsen för ett romerskt castrum från 200- eller 100-talet f.Kr. som skyddade vägen till Veleia, och 810 tilldelades det biskoparna i Piacenza av Karl den store. 1255 intogs det av Oberto II Pallavicinos ghibellinska trupper som rev ringmuren, men guelferna återtog det; 1260 besegrade de Pallavicinos 400 soldater i slaget vid de 400 fotsoldaterna. Anguissolaätten innehade det från 1599 till dess att ätten dog ut med Gaetano Anguissola på 1800-talet.

Fram till 1800-talet hette borgen Rocca di Cagnano, medan Gropparello betecknade det omgivande området; namnet kommer från den langobardiska roten grop, klippformationen borgen står på. Enligt traditionen murades Rosania Fulgosio, hustru till slottsherren Pietrone da Cagnano, in levande i ett rum på borgen i slutet av 1200-talet efter att ha förrått honom, och hennes ande sägs vandra i byggnaden.

Slottet ligger på en ofiolitklippa ovanför Vezzenos ravin; från Gropparello leder stigar längs utlöparen upp, och rejäla skor behövs för den ojämna, branta marken. Det ingår i kretsen Associazione dei Castelli del Ducato di Parma, Piacenza e Pontremoli.

Fram till 1800-talet hette borgen Rocca di Cagnano; namnet Gropparello, från den langobardiska roten grop för den klippiga höjden, betecknade ursprungligen området runt omkring och inte fästningen. Enligt traditionen murades Rosania Fulgosio, hustru till länsherren Pietrone da Cagnano, in levande i ett rum i slutet av 1200-talet efter att ha förrått honom, och hennes ande sägs vandra i byggnaden.