San Prospero, Kyrka i renässansstil i Reggio Emilia, Italien

Basilica di San Prospero är en renässanskyrka på piazza San Prospero i Reggio Emilia, byggd i latinskt kors med tre skepp. Dess senbarocka fasad av Giovanni Battista Cattani, tillagd 1748–1753, bär elva statyer av helgon och kyrkolärare. Till höger står det oavslutade åttkantiga klocktornet, ritat av Cristoforo Ricci och omarbetat av Giulio Romano. Inuti kantas skeppet av släta kolonner av gråbrun marmor med snidade kapitäl, och dess tunnvalv är målat med fresker av Camillo Procaccini.

En kyrka kallad San Prospero di Castello stod innanför murarna före 997, då påven Gregorius V invigde den; biskop Teuzone hade låtit uppföra den under sitt biskopsdöme. 1514 revs den förfallna kyrkan för utvidgningen av stadsmurarna, och den nya byggnaden av Luca Corti och Matteo Florentino stod klar 1527; sidokapellen fullbordades till 1543, då basilikan återinvigdes. Det åttkantiga klocktornet byggdes om 1536–1570 efter ritningar av Cristoforo Ricci och Giulio Romano, och fasaden tillfogades av Giovanni Battista Cattani 1748–1753.

Basilikans namn kommer från sankt Prosperus, en biskop på 400-talet som enligt traditionen räddade Reggio undan Attilas hunner genom att hölja staden i dimma. I koret står träkorstolarna från 1545 av Cristoforo da Venezia och hans son Giuseppe; de nedre stolarna kan innehålla inläggningar från den äldre korstolen av Cristoforo och Lorenzo da Lendinara (1457–1461).

Basilikan vetter mot piazza San Prospero i historiska centrum, ett stenkast från katedralen och Sala del Tricolore. De sex lejonen i röd Veronamarmor står på den stenlagda förplatsen framför fasaden, där barn i kvarteret ofta klättrar upp. Till höger om fasaden reser sig det ofullbordade åttkantiga klocktornet.

Sex lejon av röd Veronamarmor (1503) står vid kyrkplatsens kant, huggna för en portik med tre förhallar som aldrig fullbordades. Traditionen tillskriver dem Gaspare Bigi, men en del forskare daterar de arkaiska figurerna till romansk tid; säkert av honom är nog bara socklarna, och en bär profilen av Girolamo Pratonieri, som finansierade återuppbyggnaden. Generationer av Reggios barn har klättrat på deras ryggar.