Basilica of San Pietro de Dom, Tidig kristen basilika i Brescia, Italien

Basilica di San Pietro de Dom låg på östra sidan av Piazza del Duomo i Brescia, en liten byggnad inklämd mellan hus i norr vid dagens Via Querini och i öster vid Via Mazzini. Golvet låg lägre än torget, ett tecken på dess ålder, och tre skepp skildes åt av två kolonnader med fjorton kolonner vardera, alla återanvända och av olika höjd, diameter, material och färg, de flesta av mörk egyptisk marmor i järnfärg. Miniatyren i Estimo från 1588 visar en trappstegsformad fasad med en högre mittdel över två lägre sidoskepp, ett rosettfönster och portalen därunder.

Baldassare Zambonis krönika, skriven i slutet av 1500-talet, daterar basilikans uppförande till 600-talet. En brand år 800 försvagade murarna och en annan 1096 ödelade torget och kvarteret Porta Bruciata, som fick sitt namn därav; jordbävningar följde 1117 och 1142. Mellan 1571 och 1581 höjde Giovanni Maria Piantavigna golvet till torgets nivå, öppnade fönster och byggde ett nytt tak med undertak. Byggnaden revs inom omkring tjugo år för att ge plats åt den nya katedralen.

Namnet 'de Dom' kommer från det biskopliga domus, biskopens bostad med stadens prästerskap, som ännu kan identifieras i biskopspalatset vid Via Mazzini bakom katedralerna. San Pietro var Brescias sommarkatedral, medan den intilliggande Santa Maria Maggiore de Dom var vinterkatedral. Basilikan var känd för sin musik: den hade en orgel och en fullständig orkester, och dess munkar gynnade instrumentmakaren Gasparo da Salò.

Inget av basilikan finns kvar på platsen: ytan upptas av Duomo Nuovo, som påbörjades efter rivningen. Sex av dess kolonner i mörk egyptisk marmor, omkring fem meter höga, återanvändes i förgården till Villa Mazzucchelli i Ciliverghe, två vid Brolettos entré vid torget och två vid ingången till Santa Maria della Carità.

Av basilikans fjorton släta kolonner i mörk egyptisk marmor, omkring fem meter höga, överlevde flera rivningen: två ramar in Brolettos entré vid piazzan, två står vid ingången till Santa Maria della Carità och sex på förgården till Villa Mazzucchelli i Ciliverghe. Kyrkan hade också en orgel och en full orkester, och dess munkar var mecenater till fiolbyggaren Gasparo da Salò.