Santa Maria in Publicolis, Barockkyrka i Rom, Italien

Santa Maria in Publicolis är en barockkyrka i centrala Rom, nära Campo de' Fiori, med en travertinfasad som växlar mellan krökta och triangulära pediment och har rikt utsmyckade stenornament. Interiören är ett enda skepp med sidoaltare, målade tak och stuckutsmyckning.

Kyrkan upptas bland filialerna till San Lorenzo in Damaso i en bulla av Urban III från 1186 under namnet Santa Maria de Publico. Den restaurerades av Santacroce 1465, revs 1642 och återuppbyggdes från samma år till 1643 enligt en ritning av Giovanni Antonio De Rossi på uppdrag av kardinal Marcello Santacroce. Sedan 1858 är den anförtrodd åt Missionärerna för Jesu och Marias heliga hjärtan.

Tillägget "in Publicolis" antogs på 1500-talet, då familjen Santacroce, som hade patronatsrätten över kyrkan, hävdade att de härstammade från Valerii Publicola i antikens Rom. Sedan 1858 är kyrkan anförtrodd åt Missionärerna för Jesu och Marias heliga hjärtan, grundade av den helige Gaetano Errico, som har sitt generalat här.

Ingången ligger på Via dei Falegnami, en lugn sidogata som enkelt nås till fots från Campo de' Fiori eller judiska ghettot. Kyrkan tar emot färre besökare än de stora basilikorna, vilket gör ett vardagsbesök mer avslappnat.

Kyrkan rymmer en del av familjen Santacroces gravar: Alfonso, Prospero, Antonio, Marcello, Andrea och Valerio, samt Ottavia Corsini. Flera gravhällar från 1400- och 1500-talen är inlagda i golvet, och orgeln på läktaren mittemot fasaden är ett Mascioni-instrument, opus 307, byggt 1912.