Sant'Ivo dei Bretoni, Kyrka i nyrenässansstil i Rom, Italien

Sant'Ivo dei Bretoni ligger på nummer 8 vid vicolo della Campana, en gränd som utgår från via della Scrofa, ett kort stycke från Saint-Louis-des-Français. Den mörka fasaden av Luca Carimini, färdigställd 1888, bär en glaserad terrakottamedaljong av Jungfrun från Della Robbia-verkstaden, flankerad av figurerna av sankt Ivo och sankt Bernhard som Adriano Ferraresi lade till 1878. Inuti är höger kapell vigd åt Jesu heliga hjärta, vänster kapell åt Jungfrun med en polykrom terrakotta-Madonna med barnet, och absiden är målad av Ludovico Seitz med Kristus som tillbeds av franska helgon.

Kyrkan överläts till den bretonska gemenskapen av påven Nicolaus V på 1400-talet och bekräftades genom Calixtus III:s bulla Rationi congruit den 20 april 1455. Den medeltida kyrkan var dåligt underhållen och drabbades av Tiberns översvämningar; 1875 revs den trots protester och en mindre kyrka byggdes på samma plats. Fasaden av Luca Carimini är från 1888.

Kyrkan är en av Roms fem franska kyrkor och har varit bretonernas nationalkyrka sedan 1400-talet. Mässa firas söndagar, måndagar och torsdagar kl. 18.30 samt tisdagar och onsdagar kl. 12.45, utanför universitetens lov. Absidfresken av Ludovico Seitz visar Kristus som tillbeds av sankt Ivo, sankt Martin av Tours, sankta Clotilde, Ludvig IX, Bernhard av Clairvaux och Genoveva av Paris.

Kyrkan ligger på en lugn sidogata nära Piazza Navona och är lätt att nå från närliggande större kyrkor. Tänk på att regelbundna gudstjänster äger rum här, så tillträde utanför gudstjänsttider kan vara begränsat.

Den glaserade terrakottamedaljongen av Jungfrun på fasaden kommer möjligen direkt från Della Robbia-verkstaden i Florens, inte från en kopia som Pierre Lacroix skrev. 1878 kompletterade Adriano Ferraresi den med Sankt Yves till vänster och Sankt Bernard. Den gamla kyrkans medeltida klocktorn rasade 1875, samma år som rivningen.