Sant'Andrea di Borzone, Kyrka i Borzonasca, Italien

Sant'Andrea di Borzone är ett avskilt klosterkomplex på 335 meters höjd, omkring tre kilometer från Borzonascas centrum. Det består av kyrkan, sakristian, en korsgång, ett prästhus och ett lantbrukshus; klocktornet är ett torn av rustika block från tidigt 1200-tal som 1310 försågs med klockkammare. Kyrkan har ett enda skepp i tre travéer med ett högaltare från första halvan av 1700-talet och tre sidoaltaren.

Enligt traditionen grundade den langobardiske kungen Liutprand kyrkan och klostret mellan 712 och 714 på platsen för en förfallen bysantinsk fästning. Ett dokument från 972 visar att anläggningen anförtroddes åt benediktinerna i San Colombano di Bobbio, som förvaltade Sturla-dalen fram till år 1000. År 1184 lät grevarna Fieschi av Lavagna upphöja kyrkan till abbedi genom ärkebiskopen av Genua, Ugone della Volta; 1185 blev den församlingskommenda och förblev så till 1847.

Klosterkyrkan är säte för församlingen Sant'Andrea i vikariatet Sturla och Graveglia, stiftet Chiavari, som har förvaltat anläggningen sedan 1910. I september 2014 utnämnde stiftet fader Attilio Fabris till klostrets första stiftsmunk, efter att de sista benediktinerna lämnat 1536. Ovanför högaltaret hänger en kopia av Sankt Andreas polyptyk, tillskriven Giovanni da Barbagelata eller Carlo Braccesco; originalet finns sedan 2003 på stiftets museum i Chiavari.

Klostret ligger omkring tre kilometer från Borzonascas sammanhängande bebyggelse, på 335 meters höjd på en avskild plats, och nås via en landsväg snarare än till fots från byn. Kyrkan är säte för församlingen i vikariatet Sturla och Graveglia, stiftet Chiavari, så öppettiderna beror på församlingens bruk.

Polyptyken föreställande aposteln Andreas, tillskriven Giovanni da Barbagelata eller Carlo Braccesco, hängde i kyrkan till 2003 då den flyttades till stiftsmuseet i Chiavari; ovanför högaltaret står nu en kopia. Panelerna visar korsfästelsen med Jungfrun och Johannes Döparen, helgonen Bernhard och Apollonia, Eufemianus och Antonius Eremit, och nedtill Andreas, Petrus, Sebastianus, Laurentius och Katarina.