Pinacoteca e Museo Civico di Volterra, Konstmuseum i Volterra, Italien

Pinacoteca e Museo Civico di Volterra ligger i Palazzo Minucci-Solaini, en byggnad från slutet av 1400-talet på via de' Sarti 1, traditionellt tillskriven Antonio da Sangallo den äldre. Dess hörn av ljus stuck och rustik sten reser sig intill ett öppet utrymme, med välvda fönster ovanför och en banderoll med texten "Pinacoteca e Museo Civico" vid ingången. Samlingen omfattar Rosso Fiorentinos Volterra-nedtagningen, Luca Signorellis Bebådelsen från 1491 och Madonnan på tronen med helgon, samt Taddeo di Bartolos Rosenmadonna från 1411.

Samlingens kärna sammanställdes 1868 från nedlagda kyrkor och kloster. År 1905 öppnade Corrado Ricci den som Galleria Pictorica på andra våningen i Palazzo dei Priori; under andra världskriget hölls den stängd till 1948. En utställning 1981 i Palazzo Minucci-Solaini ledde till att museet flyttades dit och invigdes den 21 juli 1982.

Museets namn, Pinacoteca e Museo Civico, återspeglar dess dubbla roll som målerigalleri och stadsmuseum. Huvudverket, Rosso Fiorentinos Deposizione, beskrevs av Gabriele D'Annunzio i romanen Forse che sì forse che no efter hans besök 1909. Verk av Luca Signorelli, Taddeo di Bartolo och Ghirlandaio visas i Palazzo Minucci-Solaini, en byggnad från slutet av 1400-talet som tillskrivs Antonio da Sangallo den äldre.

Museet ligger på de övre våningarna i Palazzo Minucci-Solaini vid via dei Sarti 1 i Volterras historiska centrum; entrén är den välvda stenporten nere till höger på fasaden, markerad med en banderoll med texten "Pinacoteca e Museo Civico". Palatset uppfördes i slutet av 1400-talet och ritningarna tillskrivs traditionellt Antonio da Sangallo den äldre.

Museets huvudverk, Rosso Fiorentinos Nedtagningen från Volterra, var redan samlingens kärnverk när Gabriele D'Annunzio besökte den i oktober 1909; han beskrev flera målningar i romanen Forse che sì forse che no. Palatset som hyser museet sedan 1982 tillskrivs traditionellt Antonio da Sangallo den äldre.