Pieve di Brancoli, Romansk församlingskyrka i Lucca, Italien.

Pieve di Brancoli är en romansk församlingskyrka som ligger på en kulle med tre skepp åtskilda av kolonner och pelare. Byggnaden har en halvcirkelformad absid och ett klocktorn krönt med krenelering.

En kyrka som lydde under pieven i Sesto finns dokumenterad från 772; det första belägget för kyrkan som självständig pieve är från 1092. Under andra halvan av 1000-talet påbörjades bygget av nuvarande kyrka under biskop Anselmo da Baggio, senare påven Alexander II, och med investeringar av Matilda av Toscana. Den är ett av de mest representativa exemplen på det arkitektoniska språk som utvecklades mellan 1000- och 1100-talen.

Ambon från 1194 är signerad av mäster Guidetto, vilar på korintiska kolonner och två skulpterade lejon, och intill står en åttkantig dopfunt från 1100-talet med en skulpterad frukt i varje hörn. Den glaserade terrakottan med Sankt Göran och draken tillskrivs Andrea della Robbia, medan det målade korset över altaret tillhör Lucca-skolan.

Kyrkan ligger cirka 10 kilometer från Luccas centrum på en kulle som nås via en slingrande landsväg. Rundturer kan ordnas genom att ringa i förväg för att boka ett besök.

Sidoportens arkivtrave bär en 1100-talsrelief av en naken människofigur med stora lyfta armar, troligen med apotropaisk funktion. Kyrkan förlorade också sitt av skulptören Raitus signerade vigvattenkar, som stals i juni 2000.