Becca di Luseney, Bergstopp i Aostadalen, Italien

Becca di Luseney är en 3 504 meter hög topp i Penninska alperna i Aostadalen, Italien. Den har en pyramidformad profil åt alla fyra håll, och en glaciär täcker dess norra sida. Berget ligger på vattendelaren mellan dalarna Valpelline, Valtournenche och Saint-Barthélemy.

Den första kända bestigningen av Becca di Luseney gjordes 1866. Den 8 juni 1952 lossnade en väldig mängd sten och grus från västsydvästväggen mellan 2 900 och 3 200 meter, fyra män omkom och byn Chamin i Valpelline begravdes. På byns plats står nu ett kapell, och skredets spår syns fortfarande på bergets sluttning.

Ett kapell står på den tidigare platsen för byn Chamain för att hedra de fyra personer som omkom i stenraset 1952.

Det finns två anmarschvägar. Från Vallone di Saint-Barthélemy går leden genom hela dalen via Reboulaz-bivacken. Från Valpelline stiger en stig förbi de gamla fäbodarna i Praz-de-Dieu och Luseney-glaciären upp till Colle di Luseney (3 162 m) och följer sedan klippsteg och glaciärrester till toppen; Chentre-Bionaz-bivacken, invigd 2010 av Bionaz kommun, fungerar som stödpunkt.

Berget rankas som nummer fjorton bland 1 186 toppar i Aostadalen, med en framträdande höjd på 646 meter och ett isoleringsavstånd på 7,24 kilometer.