Verona Cathedral, Katedral i Verona, Italien

Veronas katedral, officiellt Santa Maria Matricolare, har en fasad av omväxlande band av ljus sten och tegel, med en hög mittgavel, ett runt fönster och en djup välvd portal under en utskjutande porch skulpterad av Nicholaus. Ett fyrkantigt stentorn med urtavlor och öppen klockvåning reser sig vid floden. Inuti bär spetsbågar på rödbruna tegelpelare med ljusa stenkapitäl putsvalv som genomkorsas av tunna metallstag, och en upphöjd stenaltarplattform står under en målad absid.

En första katedral invigd till Santa Maria Matricolare påbörjades under biskop Annone omkring 800 och fullbordades av biskop Ratoldo. Efter jordbävningen 1117 inleddes den romanska återuppbyggnaden 1120, och katedralen invigdes den 13 september 1187. Under 1400-talet höjdes skeppet, kolonnaderna ersattes av knippepelare med spetsbågar och sidokapell öppnades.

Namnet Santa Maria Matricolare kommer från den tidigkristna kyrkan på platsen. Kapitelbiblioteket, grundat senast 517 enligt skrivaren Ursicinus signatur, anses vara världens äldsta bibliotek i kontinuerlig drift. Det bevarar den enda bevarade samlingen av Catullus och Leonianska sakramentariet, den romerska ritens äldsta liturgiska bok.

Katedralen ligger i Veronas historiska centrum, ett kort stycke från Adige och nära Ponte Pietra. Huvudportalen vetter mot den stenlagda kyrkplatsen; bredvid reser sig klocktornet, påbörjat av Michele Sanmicheli på 1500-talet. Interiören nås från platsen, och sidokapellen öppnar sig mellan skeppets kolonner.

Kapitelbiblioteket som hör till katedralen anges vara världens äldsta bibliotek i oavbruten drift, grundat enligt en skrivares signatur från konsuln Agapitus ämbetsår 517. Det bevarade den enda överlevande samlingen av Catullus och Ciceros brev till Atticus, återfunna av Petrarca.