Monte Amiata, Berg i Toscana, Italien

Monte Amiata är en sammansatt lavadom av trakydacit och trakyt i södra Toscana som når 1 738 meter. Den breda, rundade toppen och de mjuka sluttningarna är täckta av bok- och granskogar, medan olivlundar och vingårdar växer på de lägre flankerna. Ett massivt, trögflytande trakydacitiskt lavflöde, 5 km långt och 4 km brett, sträcker sig under den södra basen av Corno de Bellaria-domen.

Monte Amiata är en sammansatt lavadom i Amiatas vulkankomplex, uppbyggd av trögflytande trakydacitiska lavaströmmar och domer; radiometriska dateringar visar en stor utbrottsfas för omkring 300 000 år sedan, och de yngsta lavorna är cirka 231 000 år gamla. Från 1870-talet till omkring 1980 bröts cinnober här, och termisk aktivitet med cinnobermineralisering pågår i Bagnores geotermiska fält.

Berget gav namn åt ett helt landskap. Samhällena på dess sluttningar har i århundraden förlitat sig på vattnet och virket från skogarna.

Besökare når berget via vägen SR2 Cassia och följer sedan SP61 mot Abbadia San Salvatore. Flera termiska källor finns i omgivningarna.

Bergets utbrottsöppningar följde en spricka i riktning SSV-NNO, och de bildade domerna utgör dagens huvudtoppar, bland dem Corno de Bellaria och Poggio Trauzzolo. Ett trögflytande trakydacitiskt lavflöde, 5 km långt och 4 km brett, ligger under södra foten av Bellaria-domen.