Alamut, Bergsfästning i Qazvin-provinsen, Iran

Alamut Castle är en förfallen fästning på en klipphäll 2 163 m över havet, vars topp reser sig omkring 200 m över omgivningen, i Alamut-regionen i Qazvin-provinsen, nordost om byn Gazor Khan. Området omfattar cirka 20 000 m² och delas i ett högre västra slott (Jowrqala/Pilaqala) och en lägre östra del, omkring 120 m lång och 10 till 35 m bred. Murar av sten och gipsbruk följer krönet; östra muren i det högre slottet, cirka 10 m lång och 4 till 5 m hög, är minst skadad, och tre hörntorn står kvar. I berget är rum, en vaktkammare, cisterner och ett tiotal krubbor uthuggna.

Den justanidiske härskaren Wahsūdān ibn Marzubān grundade fästningen omkring 840 och valde klippan efter att ha sett en örn slå ned där. År 1090 tog Hassan-i Sabbah den och gjorde den till högkvarter för den nizariska ismailitiska staten fram till 1256, då Rukn al-Din Khurshah överlämnade den till mongolerna, som rev den och förstörde dess bibliotek. Nizariska styrkor återtog den 1275, och 1282 övergick den till Hulegu Khans äldste son.

Lokal tradition förklarar att namnet kommer från Aleh Amut, som hänvisar till ett örnbo, eftersom härskare från Deylaman följde en örn till denna plats. Komplexet hyste en gång lärda som studerade astronomi och filosofi i vad som var känt som ett lärdomscentrum före dess förstörelse.

För att nå ruinerna måste man klättra ungefär 400 stentrappor inhuggna i klippan, så bär stadiga skor och ta med vatten i varmt väder. Platsen är tillgänglig under dagsljus, och flera utsiktspunkter längs stigen erbjuder vyer över omgivande dalar och toppar.

Vattencisternerna inom komplexet designades för att samla regnvatten och förse invånarna i månader under belägringar. Denna ingenjörslösning gjorde att fästningen kunde motstå långa blockader utan att förlita sig på externa källor för vatten.