Patal Bhuvaneshwar, Grottempel i distriktet Pithoragarh, Indien

Patal Bhuvaneshwar är ett kalkstensgrottempel som nås genom en smal, tunnelformad öppning; inne leder en serie grottor i grottan ned cirka 27 meter och sträcker sig omkring 160 meter, helt elektriskt upplyst. Vattenformade stalaktiter och stalagmiter i olika nyanser klär kamrarna, och en mässingsklocka hänger vid entréporten.

Enligt traditionen upptäckte kung Rituparna av Suryadynastin grottan under Treta Yuga, varefter den var stängd i åldrar. Under Kali Yuga nådde Adi Shankaracharya den omkring 1191 e.Kr., början på den dokumenterade pilgrimshistorien; den hindi-källa som återges daterar detta till omkring 822 e.Kr. och tillskriver honom att ha rest en koppar-Shivalinga. Prästfamiljen Bhandari har utfört riterna här sedan hans tid, i över 20 generationer.

Grottan heter Patal Bhuvaneshwar, ”Shivas underjordiska boning”, och dess stenformationer läses som gestalter ur hinduisk myt: en Sheshnag som håller jorden, Brahmas svan på väggarna och en elefant med tusen ben. En havan kund sägs vara platsen för Janamejayas ormoffer. Prästfamiljen Bhandari har tjänstgjort här i mer än tjugo generationer, sedan Adi Shankaracharyas tid.

Utforskning sker i guidade grupper eftersom grottan är mörk och komplex, och de flesta besökare behöver hjälp att navigera i gångarna. Bär stadiga skor och ta med en jacka, eftersom golvet är ojämnt och temperaturen under jorden är jämnt sval.

I grottan finns en shivalingam som sägs växa ständigt; den är nu cirka 1,50 fot hög med en berörbar längd på tre fot. Troende menar att världen tar slut när den når grottaket. Prästen familjen Bhandari har tjänstgjort här i mer än 20 generationer.