Basavakalyana Fort, Fort i Bidar-distriktet, Karnataka, Indien.

Basavakalyana fort är en förfallen sten- och murverksbefästning på en gräsbevuxen sluttning i Bidar-distriktet, Karnataka. De synliga lämningarna består av två blockartade, rödbruna ruinsektioner med ojämna toppar och mörka vittringsfält, omgivna av grön vegetation. Fortet hade tre koncentriska oregelbundna ringmurar och sju portar, varav fem är välformade. Ingången har en massiv båge med balkonger på båda sidor, nås via en trappa, och murarna kring den centrala gården innehåller personalrum som förbinds av många förgreningar och är utrustade med kanoner, några dekorerade. Fortets murar är skulpterade med bilder av yalis.

Fortet byggdes 973 av Nalaraja under Tailapa II, som hade besegrat Rashtrakuterna och flyttat huvudstaden till Kalyana; inskrifter i fortet vittnar om detta. Från 1050 till 1195 var det kunglig huvudstad i den västra Chalukya-dynastin under Someshvara I och hans efterträdare. År 1310 attackerades det av Malik Kafur, och senare höll och renoverade Bahmaniderna, Bijapur, Ahmadnagar, Vijayanagara och mogulerna fortet.

Basavakalyana är karmabhoomi för Basavanna, grundaren av Lingayatha-gemenskapen, och för Sharanas som Akka Mahadevi, Channabasavanna och Siddarama. På 1100-talet blev staden och dess fort centrum för en social och religiös rörelse mot kastväsendet och ortodoxin, och en lärdomsort. Här står ett nu förfallet jaintempel, och museet intill fortet förvarar jainstatyer från 900- och 1000-talen.

Platsen ligger cirka 90 kilometer från Gulbarga och 650 kilometer från Bangalore med regelbundna besökstider tillgängliga. Guidade turer erbjuds, och det är lämpligt att bära stadiga skor under ditt besök eftersom terrängen är ojämn.

Fortet byggdes på en naturligt kamouflerad plats och syns inte förrän fienden är nära, vilket gav försvararna tid att slå tillbaka anfall. Detta läge var vanligt bland fort i Deccan. Museet intill förvarar jainistiska skulpturer från 900- och 1000-talen.