Tso Moriri, Bräckt sjö i Ladakh, Indien.

Tso Moriri är en högt belägen sjö på Changthangplatån i Ladakh, 26 km lång från norr till söder och 4 till 8 km bred, med en vattenyta på 120 km2. På fotografiet ligger ett smalt band av djupt blått, stilla vatten mellan en sluttning ovanför och en flack grässtrand nedanför. Tre glacialbäckar, Karzok Phu, Gyama Phu och Phirse Phu, förser den med vatten, och toppar över 6 000 m som Mentok Kangri och Lungser Kangri omsluter den.

Sjön fick Ramsar-våtmarksstatus 2002, vilket etablerade formellt skydd för sitt högt belägna ekosystem. Detta internationella erkännande bekräftade platsens betydelse för migrerande fågelarter och deras häckningscykler.

Sjöns tibetanska namn, Lha mo'i bla mtsho, betyder "gudinnans höga sjö"; lokalt kallas den också Tso Lhamo, gudinnans sjö. Fram till 1959 utvann invånarna salt (tsokar på ladakhi) ur sjön. Klostret Korzok på västra stranden, omkring 400 år gammalt, drar till sig buddhistiska pilgrimer, och från maj till september bor besökare i tält.

Ett särskilt tillstånd (Inner Line Permit) måste erhållas från Lehs administration innan du besöker området. Den bästa tiden att resa är från maj till september när bergsvägarna är öppna och tillgängliga.

Tso Moriri är en reliktsjö: den återstår av en mycket större förhistorisk vattenmassa, liksom Tso Kar och Pangong Tso. Dess södra utlopp är nu blockerat, så den är sluten, men vattnet är bara lätt bräckt och drickbart. Före 1959 utvann lokalbefolkningen salt (tsokar på ladakhi) ur sjön.