Elephanta Caves, Grottempelkomplex i Gharapuri, Mumbais hamn, Indien

Elefantagrottorna är klipptempel uthuggna ur massiv basalt på Gharapuri (Elefantaön) i Mumbais hamn, Maharashtra. Grotta 1, den stora grottan, är omkring 39 meter djup och har en kvadratisk hall vars plan följer äldre buddhistiska vihara; den norra huvudingången är liten och två sidoingångar vetter mot öster och väster. Bakväggen bär den 5,45 meter höga Trimurti Sadashiva i hög relief, och fasaden har tjocka fyrkantiga pelare med kuddformiga kapitäl.

Grottorna höggs ut mellan 500- och 700-talen e.Kr., och många forskare daterar deras färdigställande till omkring 550; en del av arbetet tillskrivs Silharadynastin (8100–1260) och Rashtrakutadynastin i Manyakheta. Portugiserna, som fann elefantstatyer på ön, gav den namnet Elephanta, och huvudgrottan förblev en hinduisk gudstjänstplats till deras ankomst. Brittiska tjänstemän inledde bevarandeinsatser 1909, och Indiens regering restaurerade monumenten på 1970-talet.

Namnet Elephanta kommer från portugiserna, som fann stenskulpturer av elefanter på ön; det lokala namnet Gharapuri betyder "grottornas stad". Huvudgrottan var en aktiv hinduisk gudstjänstplats fram till portugisernas ankomst, varefter dyrkan upphörde. Byn Gharapuri ligger på öns södra sida.

Färjorna avgår från Gateway of India i Mumbai till ön; Stora grottan, grotta 1, ligger ungefär en kilometer uppför en brant stig från landningsplatsen. Grottorna är stängda på måndagar. De fem hinduiska grottorna ligger på västra kullen, grottorna 6 och 7 nära den östra Stupa-kullen.

Platsen har ett system av kanaler som dränerar regnvatten från grottorna under monsunsäsongen och förhindrar att skulpturerna står i vatten. Vissa väggar visar fortfarande spår av rött pigment, vilket tyder på att relieferna en gång var målade i färg snarare än att vara bar sten.