Kangchenjunga, Berg mellan distriktet Taplejung, Nepal och Sikkim, Indien

Kanchenjungas huvudtopp når 8 586 m (28 169 fot); Central- och Sydtoppen ligger på gränsen mellan Nepal och Sikkim, Västtoppen och Kangbachen i Nepals distrikt Taplejung. Fyra stora glaciärer strålar ut från massivet, de övre sluttningarna är snö och is ovanför branta klippväggar, med skogsbeklädda åsar nedanför.

Denna topp hade titeln världens högsta fram till 1852, då Great Trigonometrical Survey of India fastställde att Mount Everest överträffade den. Den första bestigningen skedde 1955 av en brittisk expedition som stannade några meter under toppen av respekt för lokala religiösa övertygelser.

Det tibetanska namnet gangs chen mdzod lnga betyder "den stora snöns fem skattkammare"; bröderna Schlagintweit tolkade det som de fem högsta topparna eller, enligt G. O. Dyhrenfurth, de fem huvudglaciärerna. Lhopofolket tror att de dolda skatterna — salt, guld, turkos och ädelstenar, heliga skrifter, rustning, säd och medicin — uppenbarar sig för de fromma när världen är i fara. Berget är heligt i Nepal och Sikkim; på limbus pāncthare-dialekt heter det phɔktaŋluŋma, "sten med axlar".

Klättrare når toppen via rutter på den nepalesiska sidan, eftersom Indien inte tillåter bestigningar från sitt territorium. Förberedelser kräver specialutrustning och flera veckors acklimatisering i höga läger för att vänja kroppen vid den extrema höjden.

De första framgångsrika klättrarna 1955 stannade några meter före den egentliga toppen för att respektera lokalbefolkningens religiösa övertygelser. Många senare expeditioner antog denna praxis och avstår också från att röra den högsta punkten, vilket bevarar platsens andliga karaktär.