Khirbet Za'ak, arkeologisk plats i södra Israel

Khirbet Za'ak är en arkeologisk plats på en kulle 420 m över havet norr om kibbutzen Lahav, vid gränsen mellan södra Hebronbergen och Judeens slätt. Omkring 30 bostadsenheter återstår, var och en med ett stenshus på en eller två rum förbundet med grottor, en muromgärdad gård och en cistern uthuggen i den mjuka kritan. I en av dem har en bysantinsk oljepress med krosssten och förvaringskrukor grävts ut.

Khirbet Za'aks äldsta lämningar är en gravgrotta från mellersta bronsåldern II (1700–1500-talet f.Kr.). De flesta grottor hör till järnåldern II (800–500-talet f.Kr.) och återanvändes under romersk och bysantinsk tid. Huvudfynden är senromerska och bysantinska: ett trettiotal bostadsenheter, var och en med en byggnad på ett eller två rum kopplad till grottor, en muromgärdad gård och en cistern. En bysantinsk oljepress och gömstensgrottor som tillskrivs Bar Kokhba-upproret har grävts ut.

Det arabiska namnet Khirbet Za'ak kommer från det salta vattnet i Bir Za'ak, brunnen vid kullens fot, som Victor Guérin 1870 översatte till "brunnen med bräckt vatten". Från 1800-talet användes platsen som mazra'a, en säsongsbosättning för folk från byn Dura, som reparerade de gamla vattenanläggningarna och byggde stenhus; bara mukhtarns hus i den övre delen står kvar.

Platsen ligger på en kulle av mjuk krita täckt av nari-berg, och marken är ojämn; gravgrottorna och gömstunnlarna saknar belysning, så ta med ficklampa och stadiga skor. Den stora brunnen Bir Za'ak ligger vid ruinens fot och dess lätt salta vatten duger bara åt djur. Marken betas och odlas av kibbutz Lahav, som innehaft den sedan 1952.

Den stora brunnen Bir Za'ak ligger vid ruinens fot; dess öppning är omkring 4 meter bred och den ger vatten året runt trots att den inte är djup. Det lätt salta vattnet dög bara till att vattna djur, och runt den har rester av en kreatursfålla identifierats.