Nahal Oren, Arkeologisk plats på berget Karmel, Israel

Nahal Oren är en arkeologisk plats på norra stranden av Nahal Oren-wadin på berget Karmel, 10 km söder om Haifa. Den består av en grotta och en liten terrass framför som stupar brant ner mot wadins botten. Utgrävningar har påträffat kebaranska, natufiska och förkeramiska neolitiska A- och B-industrier.

Platsen grävdes ut första gången 1941; Moshe Stekelis ledde kampanjer från 1942 och igen 1954–1960 med Tamar Yzraely-Noy, samt 1969–1970 med Eric Higgs och Anthony Legge. I grottan hittades flintverktyg från mellersta paleolitikum, 80 000–40 000 f.Kr., medan nio bosättningslager från kebarisk, natufisk och förkeramisk neolitisk A- och B-tid påträffades på terrassen.

Namnet Nahal Oren betyder 'tallbäcken' på hebreiska, medan arabisktalande kallar wadin Wadi Fallah. PPNA-byn bestod av omkring 13 halvcirkelformade hus på fyra konstgjorda terrasser, liknande dem i PPNA Jeriko. Den enda påträffade begravningen saknade gravgåvor och skallen hade avlägsnats, ett tidigt exempel på en sed som blev vanligare under senare neolitikum.

Grottan ligger begravd under jordskred, så det utgrävda området är terrassen framför: cirka 400 m² fördelade på fyra konstgjorda terrasser som stupar brant mot wadins botten. Platsen ligger på norra stranden av Nahal Oren, omkring 10 km söder om Haifa på Karmelberget. Utgrävningarna under Moshe Stekelis började 1942 och fortsatte i kampanjer 1954–1960 och 1969–1970.

1985 bedömdes tre småax av odlad emmervete från en kebaransk kontext i Wadi Oren vara så tidiga att forskarna ansåg dem vara en anomali. Platsen innehöll också en PPNA-gravgrop utan gravgåvor och ett skelett som var komplett utom den borttagna skallen.