Maon Synagogue, Arkeologisk plats för en synagoga i Negevöknen, Israel

Maons synagoga är en byggnad från 600-talet med basilikaplan, 17 gånger 15 meter, tak av träbalkar och lera och tre skepp åtskilda av två rader med fyra kolonner vardera. I mitten av 600-talet bröts nordöstra väggen upp och en halvcirkelformad absid riktad mot Jerusalem byggdes. Av mosaikgolvet i mittenhallen, 10,2 gånger 5,4 meter, finns bara den östra hälften kvar.

Maon var en judisk bosättning som identifieras med Menois på Madabakartan och nådde sin höjdpunkt under de bysantinska 400- och 500-talen. Synagogan påträffades 1957–1958 vid vägbyggnad; i mitten av 500-talet bröts dess nordöstra mur och en absid riktad mot Jerusalem byggdes. Mosaiken fördes 2006 till Rockefeller-museet för restaurering och återbördades under ett skyddstak 2009.

Mosaikens nedre fält visar en amfora flankerad av två påfåglar, ur vilken en vinranka växer med slingor fyllda av fåglar, djur, frukter och scener från vinframställning. En sjuarmad menora står på lejonformade fötter, bredvid två lejon, palmer, en shofar, lulav och etrog. En delvis bevarad arameisk inskrift nämner donatorerna Doshin, Tuma och Yehuda, som gav två denarer. Golvet är nu övertäckt och betraktas från kanten, utan att beträdas.

Mosaiken ligger i mittenhallen, de två sidoskeppen är stenlagda och ett skyddstak täcker nu golvet. Platsen ligger vid Maon-korsningen, öster om kibbutzen Nirim i nordvästra Negev. Intill synagogruinen finns en cistern, vattenkanaler och en mikve.

Mosaikens menora står på tre fötter formade som lejonlabbar, efter förebild från templets menora i Jerusalem. Motivet fanns på 50-israeliska-lira-sedeln. Ett nästan identiskt golv har hittats i en forntida synagoga i Gaza.