Ardmore Cathedral, Ruin av en katedral från 1100-talet i County Waterford, Irland

Ardmorekatedralen är en taklös stenruin med skepp, kor och koravdelning, där 1100-talsskeppet byggdes till ett 800-talskor. Skeppet har romanska arkader med ristade paneler i två lunetter och en blindarkad, bland annat Adam och Eva, de vise männens tillbedjan, Salomos dom och ärkeängeln Mikael som väger själar.

Enligt traditionen grundade Declán klostret på 400-talet, och 550 var Ultan abbot. År 1152 blev Ardmore katedral under biskop Máel Étaín Ua Duib Ratha, suffragan till Cashel; kyrkan fullbordades 1203, samma år som han dog. På 1200-talet uppgick stiftet i Lismore, och Irish Church Act 1869 avsatte medel för bevarande.

Namnet Ardmore kommer från iriska Ard Mór, ”stor höjd”, efter kullen ovanför havet. Pilgrimer tog förr jord ur den tomma gravnischen i S:t Declans stenoratorium, och på kyrkogården finns grundarens grav jämte den för Declan Hurton, dödad i Thurles i december 1921 under frihetskriget.

Ruinerna efter katedralen, det 30 m höga runda tornet, S:t Declans oratorium och kyrkogården ligger nära toppen av en kulle ovanför Ardmore, cirka 400 m sydväst om byn och 7,5 km öster om Youghal. Oghamstenarna förvaras i en liten nisch och de ristade panelerna sitter på västra väggen. Marken är ojämn och byggnaden saknar tak: se var ni sätter fötterna.

Utsmyckningarna kan ha inspirerats av pilgrimsmål som Rom eller Santiago de Compostela. En av scenerna visar en biskop som välsignar en krigare, möjligen en korsfararbild eller Déisi Muman-folkets omvändelse till kristendomen.