Inishvickillane, Ö och berg i County Kerry, Irland

Inishvickillane är en stenig ö och ett berg i County Kerry, en del av Blasketöarna utanför Irlands västkust, som reser sig till cirka 135 meter. Terrängen har resterna av ett tidigt stenoratorium, en gammal kyrkogård och spår av tidigare stenskydd.

Inishvickillane var tidvis bebodd under 1800-talet och början av 1900-talet av en eller flera familjer; familjen Ó Dalaigh från Dún Chaoin lämnade efter sig en stenhydda med gallerfönster. År 1974 köpte Charles J. Haughey ön och 1980 införde han en hjord kronhjortar. Som Taoiseach föreslog han 1989 att göra Blasketöarna till nationalpark; planen förklarades grundlagsstridig 1998.

Blasketborna kallade den ”The Inis”, och namnet Inis Mhic Aoibhleáin betyder ”Mac Killanes ö”. Den ägdes av Ó Dalaigh-familjen från Dún Chaoin, vars medlemmar ännu på sommaren tar sig dit för att låta får beta. Robin Flower noterade öbornas påstående att jorden var för rik för potatis men bra för kål och lök, och att tobak en gång odlats där.

Inishvickillane är privatägd och obebodd, utan färjetrafik, landningsbrygga eller anläggningar för besökare; turerna från Dingle eller Ventry gäller inte denna ö. Ó Dalaigh-familjen från Dún Chaoin korsar fortfarande vattnet på sommaren för att låta får beta, och Haughey satte ut kronhjort 1980, så landstigning kräver ägarens tillstånd. Ruinerna av oratoriet, kyrkogården, leachten och den heliga brunnen ligger i sydöstra änden.

En Ogham-sten som hittades vid oratorieplatsen 1902 är ett av de äldsta exemplen på irländsk skrift och förvaras nu på Trinity College Dublin. Dess upptäckt på en så avlägsen ö tyder på att platsen en gång hade en räckvidd långt bortom sin isolerade position.