Carrowmore, Arkeologisk plats i County Sligo, Irland

Carrowmore är en grupp megalitiska monument på Coolera-halvön väster om Sligo, med 30 bevarade gravar utspridda över cirka en kilometer nord-syd och 600 meter öst-väst. De flesta är satellitgravar: en central dös med fem resta stenar under en konisk täcksten, omgiven av en blockring av gnejs på 12 till 15 meter. Den största, Listoghil, är ett 34 meter brett röse på platåns högsta punkt.

Platsen skapades under neolitisk tid omkring 4000 f.Kr. när tidiga jordbrukssamhällen staplade stora stenar för att begrava sina döda. Platsen användes under tusentals år och dokumenterar begravningspraxis hos dessa forntida samhällen.

Namnet Carrowmore kommer från iriska An Cheathrú Mhór, ”det stora kvarteret”. Besökare kan se kvartsfragment som följde med de flesta begravningar, ett material med rituell betydelse i den irländska gånggravstraditionen. Gravfynden omfattar horn- och bennålar med svampliknande huvud, pärlor, hängen samt kulor av sten eller lera.

Anläggningen sträcker sig ungefär en kilometer i nord-sydlig riktning och 600 meter i öst-västlig på en platå 36,5 till 59 meter över havet, så avsätt tid att gå mellan gravarna. På området finns ett besökscentrum som öppnar sommartid sedan 1990. Gravarna ligger nära tillfartsvägen på gräsbevuxen mark.

Ingångsstenen till Listoghil, den centrala rösen, bär märken som kan vara den enda megalitiska konsten som hittats i Carrowmore. Tre stora block ligger vid kammaren under röset, möjligen rester av en tidigare gång eller en äldre megalitisk konstruktion. Kammaren innehöll både obrända ben och kremeringar.