Szeleta Cave, Arkeologisk grottplats i Lillafüred, Ungern

Szeletagrottan är en inaktiv karstkälla bildad i triassisk berggrund, 115 m lång och 13 m hög, med ingången på Szeletatoppens södra sluttning 347 m över havet, mittemot Hámori-kyrkogården. Innanför leder en sluttning ned till en ingångshall där en fördjupning markerar den tidigare 12 m djupa utgrävningen; en svart linje på sidoväggen visar den ursprungliga fyllningsnivån. Från hallen går en kortare rak gång till vänster och en längre gång rakt fram.

Ottokár Kadić inledde provgrävningar i november 1906 och grävde från maj 1907 en 12 gånger 2 meter stor schakt i entréhallen, där han bland grottbjörnsben fann en pleistocen härd. Jenő Hillebrand anslöt 1909, och arbetet fortsatte till 1913 då grottans botten nåddes på 12,5 meters djup. Senare urskildes sju stratigrafiska nivåer, varav nivåerna 3 till 6 hänfördes till szeletienkulturen.

Platsen gav sitt namn till Szeleta-kulturen, som representerar en övergångsperiod mellan mellan- och övre paleolitikum för 44 000 till 40 000 år sedan.

Ingången ligger på Szeleta-tetős södra sluttning, 98 m över Szinvadalen och 347 m över havet, mittemot Hámors kyrkogård vid kanten av Lillafüred. Innanför leder en sluttning från ingången ned till salen, där en fördjupning markerar den tidigare 12 m djupa utgrävningsgraven. Från salen går en kortare gång till vänster och en längre rakt fram; grottan är 115 m lång.

En svart linje på grottans vägg markerar den ursprungliga sedimentnivån från tidigt 1900-tal. Denna markering hjälper besökare att förstå djupet av de arkeologiska utgrävningar som ägde rum här.