Ófalu, Gamla stadsdelen i Érd, Ungern

Ófalu är den sydöstra stadsdelen i Érd, på låg flodslätt mellan Budapest och Donau. Vid dess södra kant ligger minareten, ruinerna av Szapáry-slottet, Kálvária-kullen och den 172 meter höga Kakukk-kullen, medan den 163 meter höga Sánc-kullen skiljer den från Százhalombattas gamla stad. En källarlänga längs den romerska militärvägen Mély út skiljer Kálvária- och Kakukk-kullarna åt.

Ófalu nämns första gången i dokument 1243. År 1526, före slaget vid Mohács, anslöt det polska infanteriet under Leonard Gnojeński här till kung Lajos II:s armé. Efter 1541 hamnade området i osmanska händer; Hamza Bey, som styrde Érd från 1550-talet, lät bygga palissadfästningar 1566, och moskén och minareten som ännu står uppfördes på 1600-talet. I september 1686 återtog Karl V av Lothringen Érd för habsburgarna.

Namnet Ófalu betyder ”gamla byn” och skiljer stadsdelen från Újfalu, ”nya byn”, i väster. Den romerska militärvägen mellan Campona och Matrica gick här, och källarraden längs Mély út skiljer fortfarande Kálvária-kullen från Kakukk-kullen. Det barocka kapellet helgat åt Sankt Sebastian, Sankt Rochus och Sankt Rosalia, byggt 1734, är ett lokalt riktmärke.

Besökare bör gå långsamt genom de smala gatorna, eftersom de följer sluttningen och kan vara ojämna på vissa ställen. Att ta tid att utforska till fots låter dig lägga märke till källare under byggnader och uppskatta blandningen av gammal och ny arkitektur.

Den romerska militärvägen mellan lägren Campona och Matrica gick här vid Pannoniens östra gräns, och källarraden mellan Kálvária- och Kakukk-kullarna växte senare fram längs dess sträckning. Platån Sánc-hegy, 163 meter hög, reser sig mellan ruinerna av Érds och Százhalombattas forna tegelbruk och skiljer stadsdelen från Százhalombattas gamla stad.