Tábor-hegyi Cave, Naturlig grotta i Budapest, Ungern.

Tábor-hegyi-grottan öppnar sig 311 m över havet på Tábor-kullens branta, klippiga östra sida i Budabergen. Den är Ungerns näst längsta grotta bildad i triasdolomit, efter Királylaki-grottan som hittades 2011. Gångarna följer ett lutande tektoniskt förkastningsplan: en ingångsnisch leder till en sal på cirka 5 m, sedan en 10 m lång korridor, med en parallell 12 m spricka intill. Ingången är stängd med ett järngaller.

Grottan ligger i flintförande triasdolomit längs ett lutande tektoniskt plan. Enligt Schreier Ferenc krossades dolomiten där tektoniska sprickor möts, och sipprande vatten vidgade sprickorna till hålrum genom korrosion. Horusitzky Henrik publicerade en första kort beskrivning 1913; i augusti 1919 mätte Ottokár Kadić upp grottan tillsammans med Imre Som och ritade plan, längdprofil och tvärprofil.

Grottan förekommer i litteraturen under många namn, bland annat Óbudai-barlang, Hármashatárhegyi-barlang och Farkastoroki-barlang; namnet Tábor-hegyi-barlang användes först 1976. Ottokár Kadić mätte upp den i augusti 1919 tillsammans med Imre Som, med stöd av turistföreningen Pannonias grottforskningssektion.

Enklaste vägen är den grönmärkta leden Ω (gröna grottan) som börjar vid Erdőalja út: ta buss 137 och stig av vid hållplatsen Erdőalja út 43, gå sedan en bit tillbaka till första märket. Från Hármashatárhegyi út lämnar man den blå leden på Nationella blå leden vid restaurangen Fenyőgyöngye för Fekete salak út med grönt kors, där den gröna Ω-stigen grenar av. Tillträde kräver tillstånd från Duna–Ipoly nationalparks direktion, och omgivningen kring den gallerförsedda ingången är eftersatt och nedskräpad.

Grottans ingång öppnar sig strax ovanför Óbudas begravningsplats; 1919 ansåg Ottokár Kadić att den var olämplig för utgrävning eftersom den innehåller för lite sediment. En parallell spricka på 12 m löper intill grottan och står i förbindelse med dess förhall.