Glacière de la Grâce-Dieu, grotta i Chaux-lès-Passavant, Frankrike

Glacière de la Grâce-Dieu är en kalkstensgrotta i Doubs-regionen i Frankrike, belägen på cirka 525 meters höjd, med huvudkammaren som sträcker sig söderut från ingången. En markerad stig med trappor leder besökare in i det inre, där sval fuktig luft håller en temperatur runt fem grader Celsius och fossilrester syns i bergformationerna.

Grottan bildades i mellersta juras horisontella kalksten: en torr dal slutade uppströms i ett slukhål och gångens kollaps vidgade salen. Isen bröts från 1500- till 1800-talet, främst för sjukhus som använde den som bedövningsmedel. Fram till 1725 var uttaget fritt; ägaren Coste ville ta betalt, men intendenten Charles de la Neuville fastslog invånarnas rätt. Under de bästa åren togs upp till 190 ton ut; isen har helt försvunnit sedan 2005.

Invånarna i Vellerot måste varje 3 augusti bära en isklump på 5–6 pund från grottan till Besançon, till mässan för upptäckten av sankt Stefans reliker. Gåvan sades sona mordet på en kanik som bybor begått; 1554 bötfälldes Vellerot med 20 livres för att ha försummat den i två år.

Ingången ligger på 525 m höjd och hålan sluttar 60 m ned till bottensalen, längs en stig med många trappor på rasbranten. Tillträdet är stängt sedan början av 2026 i väntan på att verksamheten återupptas; kontrollera före resan. I en stor spricka i höger vägg syns fossil, bland annat av dinosaurier, och stalaktiterna ovanför bottensalen.

Ingången är nordvänd: den kalla bisen tränger in och stannar, tätare än varm luft, vid botten av salen 60 meter längre ner. Isen skars i block och bars ut på mäns ryggar, senare med en vinsch; under de bästa åren togs upp till 190 ton ut. Den sista isen försvann 2005.