Aqueduc du Loing et du Lunain, Akvedukt i Cachan, Frankrike

Akvedukten Loing och Lunain är en vattenledning som transporterar vatten från floderna Loing och Lunain till Paris, med både ovanjordiska och underjordiska sektioner. Strukturen visar olika ingenjörstekniker för att reglera och skydda vattenflödet längs dess lopp.

Akvedukten färdigställdes 1900 och leder vattnet från Loing och Lunain till Paris och förenas med Vanne-akvedukten i Fontainebleauskogen, i kvarteret Croix du Grand-Maître, efter pumpstationen i Sorques. Vattnet tar tre dagar att nå Montsouris-reservoaren. Mittpartiet höjdes för att undvika dalbottnen, och grunden vilar på sekelgamla underjordiska stenbrott under avenue Aristide-Briand i Cachan, förstärkta under ledning av Émile Wickersheimer av ingenjören Maxime Charles Joseph Pellé och kontrollören Charles Louis Dieudonné Vallet, som fick 500 franc för arbetet.

Akvedukten ansluter till Vanne-akvedukten i Fontainebleauskogen, i kvarteret Croix du Grand-Maître, efter pumpstationen i Sorques. Vattnet tar tre dagar att nå Montsouris-reservoaren i Paris. Öster om Cachan förbinder en schakt den med inspektionskamrarna 10 och 11 i Médicis-akvedukten, som korsar den vinkelrätt.

De synliga bågarna med gröna dörrar ligger längs avenue Aristide-Briand i Cachan, på D920:s sträckning, norr om rue Jean-Marin Naudin. Större delen av ledningen går under jorden som hävert och de upphöjda partierna är gräsbevuxna, så leta efter murade arkader snarare än en sammanhängande kanal. Stenbrotten under är inte kartlagda och bör inte beträdas utan sakkunnig guide.

Under kanalbädden ligger gamla kalkstensbrott som utgjorde en speciell utmaning under byggandet. Ingenjörer var tvungna att lägga till speciella förstärkningar för att säkerställa stabilitet över dessa ihåliga områden.