Abbaye de Neuwiller-lès-Saverne, Benediktinkloster i Neuwiller-lès-Saverne, Frankrike

Klostret i Neuwiller-lès-Saverne är ett före detta benediktinkloster vars huvudbyggnad, nu sockenkyrka, visar byggnadsdelar från karolingisk tid till barock, med en västfasad som byggdes om 1768–1773. Söder om kyrkan finns rester av den romanska korsgången med en portal med profilerad omfattning och sju bladrosetter, samt kapitelsalen under ett valv av 3×3 travéer.

Benediktinerklostret grundades troligen på 720-talet; källorna anger antingen biskop Sigebald av Metz eller Pirmin, som åtminstone var dess abbot. År 836 eller 846 lät biskop Drogo av Metz föra över sankt Adelphus reliker dit, vilket gjorde klostret till ett pilgrimsmål. År 1029 blev Dietrich, en lärjunge till abbot Poppo av Stablo, abbot och klostret anslöt sig till Hirsau-reformen.

Klostrets ställning som pilgrimsmål går tillbaka på biskop Drogos överföring av relikerna efter den helige Adelphus, Metz tionde biskop, 836 eller 846; redan vid överföringen rapporterades underverk. På 1100-talet omorganiserades hans kult med en egen kyrka, S:t Adelphus, som sköttes av ett kanikerkapitel under klostrets uppsikt, en ordning som ledde till konflikter dokumenterade redan 1147.

Besökare bör börja utanför anläggningen för att se den yttre strukturen innan de går in. Guidade turer arrangeras av föreningen Patrimoine de Neuwiller-lès-Saverne, som ger tillgång till olika områden och inre rum.

Klostret hade en betydande samling reliker efter helige Adelphus som lockade så många pilgrimer att en andra kyrka måste byggas under medeltiden. Denna extra kyrka behövdes för att ta emot alla besökare som kom för att vörda helgonets kvarlevor.