Grotte du Cul de Bœuf, Grottingång i Méailles, Frankrike

Grotte du Cul de Bœuf är en grottingång på sluttningarna av Grand Coyer-berget där olika geologiska lager möts. Grottsystemet sträcker sig djupt under jorden genom flera kamrar och leder till en underjordisk vattenmassa.

Grottan dokumenterades först på 1600-talet när en forskare skickade en läkare för att undersöka de kalla vindarna som kom från berget. Senare arkeologiska expeditioner upptäckte artefakter i dess kamrar.

Namnet kommer av grottans form: Etienne Garcin skrev 1835 att den kallades "le cul-de-Bœuf" (oxens bak). På sommaren blåser en svag kall vind ut ur öppningen, troligen genom konvektion i en nedåtgående, blind grotta som fångar kalluft. Gassendi och Peiresc kopplade sådana vindar till "vindarnas källa" på Mont Coyer.

Grottan ligger på sluttningarna av Grand Coyer ovanför Méailles. Dess profil sluttar jämnt ned till en vattenspegel som kallas »lac des Fées« på -106 m, vilken är förhållandevis lätt att nå. Den totala nivåskillnaden är 131 m för 650 m gångar. Från ingången ser man ut över Vaïre-dalen och byn Peyresq, mindre än 2 km bort på andra stranden.

Den svala vind som känns vid ingången på sommaren beror sannolikt på konvektion: en nedåtgående, blind håla som denna fungerar som en kalluftsfälla, och draget kan variera på natten när utetemperaturen sjunker under grottans. Därför identifierar somliga den med den "vindarnas källa" som Peiresc lät undersöka på Mont Coyer 1634.