Église Notre-Dame de Sainte-Foy-la-Grande, Gotisk kyrka i Sainte-Foy-la-Grande, Frankrike.

Église Notre-Dame de Sainte-Foy-la-Grande är en gotisk kyrka av ljusbeige sten vid hörnet av rue de la République och rue des Frères-Reclus, med huvudingång på rue des Frères-Reclus 24. Ett högt mittorn bär en urtavla, två stora ljudöppningar med lameller och en klockvåning, krönt av en smal stenspira med fialer som tillkom 1871. Till höger har den lägre fasaden en rad små blindbågar, ett rosettfönster och två spetsbågiga öppningar.

Här stod en kyrka sedan 1200-talet, uppförd tillsammans med bastiden som grundades 1255; hugenotterna förstörde den 1561 och bara den romanska fasaden, tornets bas och oratoriet återstod. Den 26 maj 1622 bevistade Ludvig XIII en mässa bland ruinerna och gav pengar till återuppbyggnaden 1622–1686, som invigdes av Jules Mascaron, biskop av Agen.

Kyrkan är vigd åt Jungfru Maria och tillhörde stiftet Agen fram till 1802. År 1759 noterade Pierre Andrault, prior i Blanquefort, en snidad valnötspredikstol som finns kvar samt tre målningar, bland dem en sorgmoder med den döde Kristus. En marmorplatta från 1945 berättar om en benediktinkyrka omkring 812.

Huvudingången ligger på 24 rue des Frères-Reclus, en smal gata utan plats framför fasaden; en andra ingång finns på 41 rue de la République. Södra och östra sidan gränsar till ruet Notre-Dame, en smal gångväg. Tornets stentornspira från 1871 syns ovanför grannhusens tak.

En marmorplatta som sattes upp i kyrkan 1945 hävdar att benediktinmunkar från Conques byggde en kyrka här omkring 812, men Musée du Pays foyen kallar uppgifterna fantasifulla och daterar ursprunget till 1076, då munkarna i Conques fick godset Venairol av herrarna i Pineuilh.