Argoules Valloires abbey, Historiskt piporgel i Frankrike

Valloires klosters orgel står på västväggen i klosterkyrkans långhus i Argoules. Fasaden av ek och lind, gjord av Simon Pfaff de Pfaffenhoffen, har en panelklädd sockel med central dubbeldörr och två välvda öppningar på sidorna, skulpterade figurer i hörnen och ovanför en balustrad av skulpterade figurer. Bakom balustraden reser sig tre grupper av silverfärgade metallpipor, den mittersta högre än de två yttre, krönta av skulpterat slingverk och figurer.

Klosterkyrkan byggdes upp 1741–1756 efter att spanska soldater förött den på 1600-talet. Simon Pfaff de Pfaffenhoffen, en österrikisk baron i exil, gjorde orgelhuset i ek och lind. Instrumentet, tillskrivet Charles Dallery eller hans far, hade 22 stämmor och två manualer. 1845 byggde basilianbröderna om det med 32 stämmor och en tredje uttrycksfull manual.

Orgelkåpan och läktaren klassades som historiska objekt den 29 september 1907. År 1993 restaurerade orgelbyggaren Théo Haerpfer instrumentet för att återställa basilianernas orgel, och Marie-Claire Alain invigde den. Orgeln är stämd till den ursprungliga kammartonhöjden 392 Hz med ojämn temperatur.

Orgeln sitter på långhusets västra vägg, inte i kyrkans mitt, så vid ingången bör man titta mot bakväggen. Konsolen ligger bakom fasaden i en fönsternisch och syns inte från långhuset. Instrumentet är stämt i sin ursprungliga kammarton, 392 Hz, med ojämn temperatur.

Restaureringen 1993 av orgelbyggaren Théo Haerpfer bevarade större delen av 1800-talets pipverk och fyra stämmor från 1600- och 1700-talen. Instrumentet är stämt i sin ursprungliga kammarton på 392 Hz med ojämn temperatur, och Marie-Claire Alain invigde det restaurerade orgelverket.