Rue du Chat-qui-Danse, Gata i Intra Muros-området i Saint-Malo, Frankrike

Rue du Chat-qui-Danse är en liten gata i hjärtat av Saint-Malos gamla stad, kantad av stenhus med åldrade fasader och små fönster. Den smala passagen är främst för fotgängare, med fönsterluckor i mjuka färger och stadiga trädörrar som ramar in fastigheterna längs hela sträckan.

Gatan hette först Rue de Bel-Air, sedan 1794 Rue de la Carmagnole och Rue de la Prison. Nuvarande namn kommer från en lokal legend: 1693 grundstötte ett engelskt brandskepp som siktade på krutförrådet i Tour Bidouane och exploderade; bara en katt dog. Gatunamnsforskning tyder på att den var en återvändsgränd före förstörelsen 1944.

Namnet kommer från en lokal legend: 1693 grundstötte och exploderade ett engelskt brandskepp som siktade på krutförrådet i Tour Bidouane, och bara en katt dog. För att håna engelsmännen gav malouinerna denna gata vid murarna detta namn. Tidigare hette den rue de Bel-Air, 1794 rue de la Carmagnole, sedan rue de la Prison.

Gatan ligger bakom Saint-Malos norra stadsmur och nås till fots från gränderna i Intra Muros, inte med bil. Vid den smala änden syns det runda stentornet med svart fäste och åttkantig lykta, och de två små plaketterna i den ljusa muren mittemot.

Enligt lokal tradition föddes kaparen Robert Surcouf 1773 på Hôtel de la Bertaudière, nummer 2 på denna gata, men historiker nämner även Rue du Pélicot längre österut. Uppgiften vilar på tradition, inte på säkert belägg.