Phosphatière du Cloup d'Aural, Dagbrottsfosfatgruva i Bach, Frankrike

Phosphatière du Cloup d'Aural är en före detta dagbrottsfosfatgruva i kommunen Bach i Lot. Väggen är en hög, oregelbunden yta av ljusgrå och beige kalksten, urholkad i knöliga utsprång, med murgröna och små växter som fäster på mitten och nedre delen. Två mörka fördjupningar öppnar sig i berget, och uppe till höger hänger en metallhink i en tunn vajer.

1865 lade Jean-André Poumarède, apotekare och kemist i Caussade, märka ovanligt grönt vete nära Caylus och lät analysera benfragmenten och de knöliga stenarna: 70 till 80 % trikalciumfosfat. Quercyfosfatgroparna bröts från 1870-talet; en inventering av bergsmyndigheten 1886 räknade 161 anläggningar med 30 000 ton. De flesta stängde 1887; Cloup d'Aural förtecknades som monument historique den 10 december 1998.

Invånarna kallade fosfatnodulerna för "crottes du diable" (djävulens spillning). Utvinningen nådde sin topp på 1870- och 1880-talen: bergsmyndighetens undersökning 1886 räknade 161 platser med 30 000 ton; 1902 återstod två. Föreningen Les Phosphatières du Quercy iordningställde platsen, som öppnade sommaren 2000.

Besök sker genom organiserade guidade turer som täcker flera områden på platsen. Bär bekväma skor och förbered dig på fuktiga förhållanden som är typiska för denna fuktiga miljö.

I Quercy-fosfatgruvorna har över 600 djurarter identifierats, och några fossil användes som internationell referens för den standardiserade sekvensen av europeiska faunor. Cloup d'Aural ingår i departementet Lots nationella geologiska naturreservat, inrättat i juni 2015 för att stoppa plundringen av miljoner år gamla fossil.