Château de Marigny-le-Cahouët, Registrerat historiskt monument och slott i Marigny-le-Cahouët, Frankrike

Château de Marigny-le-Cahouët är ett medeltida låglandsslott omkring 60 km nordväst om Dijon, byggt av ljusbeige och ljusgrå sten. En krenelerad mur med rektangulära tinnar leder till ett högt fyrkantigt torn med pyramidformat tak av röda tegelpannor, kantat av ett gult sicksackband och krönt av ett metallornament. Under taket sitter ett litet fyrkantigt fönster ovanför en stenskon med rektangulära konsoler, och vid tornets fot öppnar sig en välvd ingång; till höger fortsätter en lägre flygel med fönster med stenposter.

Bygget började på 1100-talet och 1461 finns ett slott dokumenterat i Marigny-le-Cahouët. Michel du Faur de Pibrac förvärvade herresätet 1605; 1652 upphöjdes det till grevskap för Jacques-François de Pibrac, som lät bygga det nuvarande slottet. Det köptes 1720 av Lorenchet och senare Baudry de Villaines och restaurerades kraftigt på 1800-talet på 1400-talsgrunder.

Slottet är privat egendom och kan inte besökas fritt, inte ens under Europeiska kulturarvsdagarna. Byggnaderna och omgivningarna har använts i flera filmer: Ni vu, ni connu av Yves Robert (1958), Angélique, Marquise des Anges (1964), Clérambard och en version av De tre musketörerna från 1961.

Slottet är privat egendom och kan inte besökas fritt, inte ens under Kulturarvsdagarna. Det ligger på slätten omkring 60 km nordväst om Dijon och nås via lokala vägar, så bil behövs. Murar, torn och vallgravar ses från de allmänna tillfarterna; vindbryggan och trädallén är särskilt skyddade sedan 2008.

Slottet användes som kuliss i flera filmer: Ni vu, ni connu av Yves Robert 1958, Angélique, Marquise des Anges 1964 och Clérambard 1969. Vallgravarna fylls av en gren av Lochère, ett biflöde till Brenne. Porten, trädallén, vallgravarna och vindbryggan är sedan 12 juni 2008 inskrivna som monument historique.