Pierre de Gargantua, Menhir i Neaufles-Auvergny, Frankrike

Pierre de Gargantua är en menhir av sandsten som står mitt i ett fält norr om Neaufles-Auvergny i Eure. Den är 4 m hög, i genomsnitt 2,10 m bred och 0,85 m tjock, med en omkrets på 5,36 m vid marken och 4,20 m i manshöjd. Den vittrade ytan, delad av en lodrät ås, visar grå, gröna och blekgula fläckar.

Stenen nämndes första gången i skriftliga källor 1298 under namnet 'longa petra', som betyder lång sten, och går tillbaka till neolitisk tid. Den fick officiell status som skyddat monument 1934, vilket säkrade dess bevarande för framtida generationer.

Auguste Le Prévost nedtecknade sägnen 1832: Gargantua slipade sin lie på den hårda sandstenen och kastade sedan stenen i dalen. I vicomte de Pullignys version från 1879 mejade jätten ett fält nära Neaufles i ett hugg med en lie hämtad från Rugles. Traktens arbetare slipade sina redskap på stenen.

Stenen ligger på privat mark, så besökare bör se den från fältets kant snarare än att gå in på marken. Lokala vandringsleder passerar i närheten, vilket gör det lätt att se menhiren som en del av en längre promenad på landsbygden.

Namnet Gargantua kommer från en lokal legend som hävdar att jättefiguren från folkloren använde stenen för att slipa verktyg. Denna lekfulla tradition kopplar det neolitiska monumentet till regionens berättande på ett sätt som suddar ut gränsen mellan myt och arkeologi.