Château de Vervant, Slott i Vervant, Frankrike.

Slottet i Vervant är en byggnad av ljus sten som står bakom en stenbalustrad med gröna urnor fyllda av röda blommor. Det har två branta, mörkgrå valmade tak: till höger ett högre pyramidtak, till vänster ett bredare och något lägre med en liten skorsten. Den vänstra fasaden visar höga fönster, platta pilastrar och statyer i nischer under takfoten, och ett stort mörkgrönt träd täcker stora delar av den högra sidan.

Vervant nämns redan 1338, då marken hörde till slottet Aulnay och ägdes av Ybles de La Rochandry. År 1606 förvärvades den av Jean Boisseau, herre till Pouzou, som tog emot Ludvig XIII där i maj 1621. Louis de Crès skuldsatte sig för att återställa slottet innan han överlät det 1782; 1792 köptes det av Jean Martell, son till grundaren av cognachuset.

Slottets namn kommer från jordegendomen Vervant, som redan 1338 nämns som beroende av château d'Aulnay. I maj 1621 tog Jean Boisseau, sieur de Pouzou, emot kung Ludvig XIII där under dennes färd genom Saintonge. Statyerna i fasadens nischer och de höga fönstren som syns från balustraden hör till senare byggskeden, bland annat Lodoïs de Senigon de Rousset de Roumefort du Cluzeaus restaurerings- och försköningsarbeten efter 1870.

Slottet ligger i kommunen Vervant i Charente-Maritime, vid koordinaterna 45.97630, -0.45360. Dess fasader och tak registrerades som monument historique genom förordning den 22 augusti 1949, så byggnaden ses från utsidan; egendomen är privat och inte öppen som besöksmål.

Slottet rekvirerades av tyskarna från juli 1940 till augusti 1944, då det tillhörde Roger de Senigon de Rousset de Roumefort du Cluzeau, generaldirektör för Crédit foncier Franco-Canadien med säte i Montreal. Efter denna period restaurerades byggnaden med krigsskadeersättning under ledning av arkitekten Jean Daugrois.