Château de la Rivière, Pontgouin, Slott i Pontgouin, Frankrike

Château de la Rivière är ett 1600-talsslott i Pontgouin, byggt av grisonsten, roussardsten och tegel med en vallgrav runt byggnaden. Byggnaden kännetecknas av sin funktionella planlösning, flera våningar och klassisk fransk arkitektur från sin tid.

Slottet byggdes under 1600-talets första fjärdedel på grunden av en gård från 1400-talet, med material från rivningen av château de la Plesse och brun sandsten från ett gods tillhörande biskopen av Chartres. Muraravtalet för mittpartiet slöts den 23 januari 1617 med den parisiske murmästaren Antoine Petit, som anförtrodde arbetet åt Marceau Marant och Pierre Dufray. Årtalen 1628 och 1629 är inristade på det västra hörntornet och vindbropaviljongen, uppförda under kansler d'Aligres landsflykt till La Rivière efter förlusten av sigillet den 1 juni 1626; där dog han den 11 december 1635.

Namnet kommer från familjen d'Aligre, vars två kansler, Étienne II och Étienne III, ofta förväxlas med Étienne I. Kanslerna är Étienne II och Étienne III, inte de två första med det namnet. Familjen behöll godset i tre sekler, till Marie Charlotte de Préaulx, markisinna d'Aligre, dog barnlös 1926.

Slottet ligger i Pontgouin i departementet Eure-et-Loir, nedanför kullen där biskoparna i Chartres hade sin lantbostad. Mittpartiet mäter omkring 23,30 m gånger 8,50 m, och en grusgång löper längs basen av den putsade fasaden. Leta efter årtalen 1628 på det västra hörntornet och 1629 på vindbropaviljongen.

Mittblocket mäter 23,30 m gånger 8,50 m, vilket motsvarar de 12 toises gånger 25 pied i murarkontraktet av den 23 januari 1617. Parisermurmästaren Antoine Petit tog uppdraget men anförtrodde arbetet åt två murare från trakten kring Pontgouin, Marceau Marant och Pierre Dufray, som högg in årtalen 1628 i det västra hörntornet och 1629 i vindbropaviljongen.