Château de Montaigut-le-Blanc, Medeltida slott i Montaigut-le-Blanc, Frankrike.

Château de Montaigut-le-Blanc är en stenborg från 1300-talet vars murar når 20 meter, med ett trubbigt runt torn till vänster och en högre fyrkantig del till höger. De grova grå stenblocken har orange lavar, och vid basen finns en välvd dörr av mörkt trä.

En första träbefästning fanns redan på 1000-talet, men de synliga murarna byggdes 1357. Slottet inhyste en garnison, var rastplats för köpmän och tillflykt för bönder, och bland dess invånare fanns Jean de Brachet och Georges de Villequier. Ett protokoll från 1732 kallade redan större delen av byggnaderna obeboelig, och 1866 skrev greve Pierre de Cessac att Montaigut hade blivit ett stenbrott.

Ortborna kallar platsen Grand Montaigut och ett ordspråk varnar: ”Montaigut-le-Blanc, den som ser det är inte inne!”. Under medeltiden var slottet garnisonssäte, rastplats för köpmän och tillflykt för bönder. Sedan 1968 ägs det av föreningen Amis du château.

Slottet ligger på en motte 505 meter över havet vid Le Grand Montaigut, nåbart via vägen från byn. En torr ringgrav omger murarna, igenfylld mittemot byn där en vindbrygga en gång stod. Den restaurerade nordvästra bostadslängan går att besöka; från kärntornets terrass syns Gartempe-dalen.

Ett protokoll från 1732 förklarade större delen av byggnaderna obeboelig, och 1866 skrev Pierre de Cessac att Montaigut blivit ett stenbrott. Slottet låg övergivet i nästan 250 år innan Amis du château köpte det 1968. Ett par förvärvade det 1989 och skuldsatte sig för restaureringen sedan staten nekat bidrag.