Château de Dun-sur-Auron, Medeltida slott i Dun-sur-Auron, Frankrike

Château de Dun-sur-Auron, även kallat La Salle-le-Roi, ligger i stadskärnan. Det bevarade partiet är Porte de l'Horloge, en fyrkantig stenport med två hörntorn som ofta tas för ett kärntorn. Ovanför den välvda passagen sitter en rund urtavla, och tornet övergår i en åttkantig del med brant skiffertak och takkupor.

Kung Filip II August beordrade en fullständig återuppbyggnad av slottet 1202 efter att ha förvärvat viscounty av Dun, och lade till nya murar och torn för att stärka det som en kunglig fästning. Under senare århundraden övergick det från kunglig bostad till fängelse och domstol innan det blev ett offentligt museum.

Namnet Dun kommer från det gallo-romerska Dunum, som betyder befäst inhägnad, belagt som Dunesi år 880 och Duno år 1095. Porten, som ofta förväxlas med ett kärntorn, kallas porte de l'Horloge och tjänade som klocktorn efter 1300-talet. Dess kvadratiska plan med två hörntorn följer förebilden från kärntornet i Bourges, byggt omkring 1190.

Den medeltida byggnaden ligger i stadskärnans mitt, fördelad över place de la Halle, place du Châtelet och boulevard du Midi, och nås till fots, inte på en kulle. Interiören byggdes senare om för ett museum. Ingången är den välvda passagen vid tornets fot.

Klockporten, som ofta förväxlas med ett kärntorn, var den första byggnaden på platsen 1202. Senare förlorade den sin funktion som stadsport men behöll den som klocktorn. Den kvadratiska planen med två hörntorn följer förebilden från kärntornet i Bourges, byggt omkring 1190.