Dolmen du Trou à Morts, Arkeologisk plats och neolitisk gravkammare i Parmain, Frankrike.

Dolmen du Trou à Morts är en neolitisk gravkammare uthuggen i den mjuka delen av en kalkstensbänk mellan två hårdare lager, nästan vid toppen av en kulls västra sluttning i Parmain. Den avlånga kammaren är 4,30 m lång, 1,55 m bred vid ingången och 1,90 m längst in, med en takhöjd på 1 m till 1,35 m. Av det förrum som förlängde den återstår endast två vertikala hällar.

Platsen går tillbaka till neolitisk tid och återupptäcktes omkring 1850 när utgrävning avslöjade ben och verktyg. Dessa fynd visar att människor använde platsen för begravningar under en längre tid.

Namnet ”Trou à Morts” (de dödas hål) är den lokala benämningen på håligheten. Senare användes graven som skydd, bland annat av lösdrivare på 1850-talet och av invånare som skyddade sig mot tyska flygplan under första världskriget. Av den megalitiska förkammaren återstår bara två vertikala hällar, 1,45 m gånger 0,45 m och 0,70 m gånger 0,30 m.

Gravkammaren ligger nästan vid toppen av en kulls västra sluttning mellan Val de Nesles och Ru de Jouy, cirka 2 km norr om Parmain, och nås till fots genom skogen. Ingången öppnar mot väster-nordost mot sluttningen; takhöjden är bara 1 m vid ingången, 1,35 m på södra sidan och 1,20 m längst in, så man måste huka sig hela vägen.

Kammarens tak är cirka 1 m vid ingången, 1,35 m på södra sidan och 1,20 m längst in, så en vuxen får huka sig hela vägen. Norr- och östsidan höggs ut som bänk, och torrmursbeklädnaden togs bort när graven inreddes som skydd.