Château d'Harcourt, Slottsruin i Thury-Harcourt, Frankrike

Château d'Harcourt är ett ruinerat herresäte från 1600- och 1700-talet vid Ornes strand. Endast huvudfasaden från 1635 återstår, av ljusgrå sten med rödbruna tegelpaneler, med en mörk välvd port och tre kvadratiska öppningar i den upphöjda mittdelen. Två vaktpaviljonger och ett restaurerat kapell finns kvar, och en ruinerad flygel visar en triangulär gavel och en kupolförsedd paviljong.

Thury hade ett slott redan under medeltiden: 1046 deltog den normandiske baronen Raoul II Tesson du Cinglais i en sammansvärjning mot den unge hertig Vilhelm innan han bytte sida. Baroniet gick vidare till familjerna Tesson, Crespin, Préaux och Montmorency och upphöjdes till markisat 1578. År 1635 köpte Odet d'Harcourt det och lät bygga den äldsta delen av nuvarande slott; hans ättling Henri d'Harcourt, upphöjd till hertig 1700, byggde till en lång flygel längs Orne. Natten till 13 augusti 1944 satte soldater från 2:a SS-pansardivisionen Das Reich eld på slottet; bara fasaderna, två portpaviljonger och det restaurerade kapellet återstår.

Slottet gav sitt namn åt familjen Harcourt, vars engelska gren lever ännu. Den femte hertigen, François-Henri d'Harcourt, skrev en bok om den engelska landskapsträdgården och anlade en mittemot slottet, en av de första i Frankrike. Ruinerna är klassade som monument historique.

Ruinerna ligger vid Ornes strand, 350 meter nordväst om kyrkan Saint-Sauveur i Thury-Harcourt. Till borggården kommer man via en fast bro över torra gravar, flankerad av två paviljonger. Endast 1600-talsfasaden, paviljongerna och det restaurerade kapellet återstår, så besöket sker utomhus och är kort.

I början av 1940 flyttades ett femtiotal föremål från slottet, redan klassade som historiska monument, möbler, konstverk och familjeminne, i säkerhet till slottet Carrouges. Byggnaden sattes i brand den 12 augusti 1944 av soldater från den retirerande 2:a SS-pansardivisionen Das Reich, som använde den som rökridå.